Adjö Medusa de Staffan Hellstrand

Mitt i en tunnel där det svarta och ljusa
Aldrig kan mötas, där lever medusa
Hon är ung som en slända, hon är vacker som frosten,
Hon sover i dammet och soten och rosten
Hon lever på luften som kommer med våren,
Och på stjärnor och flaskor som hon hittar på spåren
Och så hör hon en vissling långt inifrån natten
Och hon följer den gärna mot ljuset och skratten

Adjö medusa
Adjö min ängel
Adjö min bästa vän
Vi ska stå på varsin strand,
Och vi ska vinka till varann och sjunga
Det finns ingen som du
Det finns ingen som du nånstans...

Hennes ögon är fulla, hennes hjärta står stilla
Hon ser ut i världen på dem vackra och vilda
Och dem som älskar att prata ifrån tempel till gata,
Se hur dem dansar; alltid fram och tillbaka

Adjö medusa...

Och hur är människor gjorda? med tungor som skenar
Blinda i ljuset, med hjärtan som stenar
Dem vill äga det vackra, men deras domar är snara
Och dem missar visst alltid det mest uppenbara
Jag har sett henne i mörker, jag har sett henne på natten,
Jag har sett henne i tårar efter skriken och skratten
Och in i en tunnel, dit jag aldrig når,
Kan jag se hennes spår

Adjö medusa...